Efter en riktig crustlåt blev det litet lugnare tongångar i den andra låten som sångaren Robert Staf presenterade som en låt om förtryck i alla dess former. Men trots de lugnare tongångarna var det inget snack om att det var punk grabbarna ägnade sig åt.

Det dock ganska underhållande att pojkarna inte direkt såg ut som några punkare, utan mer såg ut som ett ordinärt metalband i den mörkare skolan. Musiken rörde sig mellan jättehård crust-punk till lite lugnare ordinär punk. Trots att musiken spretade ganska mycket men influenserna verkar ha varit band som t.ex. Anti-Cimex och Oi Polloi, vilka ju inte alls är dåliga band att influeras av direkt.

�?ven om jag hemma lyssnar väldigt mycket på punk är det inte direkt denna form som spelas hela tiden hemma hos mig, men trots det tycker jag det är småtrevligt och grabbarna är hyfsade på sina instrument. Sångaren Robert Staf kan iafl det här med att skrika och deras styrka ligger mycket i detta. En religionsvetare som jag fann det dessutom skojigt med låttitlar som "Abortera Jesus" och "No religion, No war".

Skojiga låttitlar i all ära men varken juryn eller publiken föll får den hårda crustpunken som bandet gav oss. Det innebär ju då att det inte blir någon fortsättning i Popkorn för Drånkers, men som tröst fick ju Lukas Larsson a.k.a. Kukas pris som kvällens bästa bassist.