Snygga breaks i första låten, lättsmält. Andra låten börjar och är tyngre än den första, vilket uppskattas när det görs bra och de gör Sue Ellen killarna. Läckert med stämsången, levererad av bassisten Thomas, trevligt, men i övrigt utnärker sig ingen i bandet indiviuellt, vilket är lite trist, band behöver någon som lever ut lite extra.

Nästa tillägnas "funky bill" och är lite annan stil, lite svängig rock med lite (medvetet kan tilläggas) "'ryckigt"' trumkomp. De kan i alla fall variera sig, vilket är positivt.

�?ven Sue Ellen är tighta, speciellt märks det under deras breaks, som de använder flitigt, fast utan att tjata ut det.

Fjärde låten är svängigare och trummisen Linus får tillfälle att spela lite annorlunda, vilket han lätt klarar av. En snabb sorti och sedan är de av scenen, innan de riktigt hunnit börja. Sue Ellen behöver nog längre tid på sig än 20 minuter för att få upp det trycket som de verkar ha kapacitet att ha.

Sue Ellen gjorde tyvärr inget större intryck på mig, men det har förnodligen att göra med att de spelade efter Royal Stakeout och The Haze, de hade varit bättre för dem om de hade börjat kvällen.

Sammanfattning: Det kanske beror på att de är från Jonstorp (inte lokala), att publiken är trött eller att de bara är tre man på scen, men den där riktiga livekänslan infinner sig inte. De har förmodligen inte så stor chans att få publikens röst på grund av deras härkomst, sorgligt men sant (inget ont om Jonstorp).

Sue Ellen gick heller inte vidare, Memorial var tekniskt överlägsna och Royal Stakeout tog publiken med storm och därmed blev det inget kvar för Sue Ellen som får komma tillbaka nästa år.