4 killar och en tös från klippan öppnar kvällens popkornkväll på the tivoli. De går under bandnamnet Marlon. Deras första låt, vad den nu heter, öppnar onekligen poppigt. Klassiska popposer bjuder sångare Egon Billing under tiden han sjunger om kärlek på Kents vis.

De svänger rätt gott faktiskt om ändå aningen enformigt och en aning plagierat från en del ganska uppenbara förebilder och inspirationskällor. Men dock, ett sånt här gung tackar man inte nej till.

Deras keyboardist, Linda Carlsson, spelar ganska fint, kanske lite småtråkigt emellanåt, men trots allt passande till resten av musiken. Gitarristen Dennis Lindeborg spelar och har kul, tror jag. Kan ana lite spelglädje i honom. Han lirar bra i alla fall.

Basisten Ola Bjerntoft driver mycket bra och lägger en bra grund för resten av bandet tillsammans med trummisen Emil Långberg. Sångare Egon Billing sjunger bra. Inte unikt eller originellt, men bra och gör en bra insats i bandet.

Deras låtar svänger gott och är bra skrivna, men de låter lite väl lika varandra och jag lär tyvärr nog bara minnas den sista låten när jag går här ifrån. Lite synd, men jag känner att om de lyssnar till mitt ytterst professionella råd (tihi) så kommer de att bli riktigt bra och kommer väl kunna slå på den svenska popmarknaden.

De är duktiga och som min käre vän Erik sa, "Det märks att det är ett väldigt inspirerat band".

Juryn höll tydligen med, med tanke på att de via juryn tog sig till semifinal. Men, som Marlon själva påpekade, publiken betyder trots allt mest.