Efter ett inledande synthintro river första låten igång. En trevlig överraskning direkt, nämligen att jag hör mer synth än vad jag brukar göra.

Gustav, i sin polkagrisrandiga gris, verkar vara på gång idag. Faktiskt verkar hela bandet vara mer på gång än förra gången, med ju längre in i Popkorn desto mer motivation. Snyggt avslutande trummor av Patrik Andersson.

"Let me out" heter andra låten och Gustav uppmanar folk att dansa, fast utan att lyckas. I tredje låten spelar allt-i-allon Henrik José ägg.

Under tredje låten går citysajten-datorn sönder, vilket ledde till att jag inte kunde skriva. Efter att ha fixat fram papper och penna som ersättning lyckas jag fått rätt köl på allting lagom till deras sista låt, "White liar". Låttiteln och dediceringen till George W. Bush fångar publikens intresse.

Det är ett svängigt litet stycke, med snygg sångslinga. Ett riktigt, riktigt smäckert stick med härliga trummor av Patrik, som kanske också hjälpte till att ge honom kvällens pris som bästa batterist, där Gustav bjuder på rockposer.

Sammanfattning: Läckert allt som allt, tighta som band. Min gissning för juryn.

Otippat nog fick Memorial se sig besegrade, dock tog de två individuella priser för bästa bas och som ovan nämnt bästa batterist.