Första låten ("Making things go round") börjar med mangel, tyvärr så är det lite för mycket för trummisen som inte hinner med i svängarna.

Grabbarn röjer på bra med undantag för den vänstra gitarristen som ser lite smårädd ut i sitt hörn, men å andra sidan så är han bättre på att spela än dom andra så det jämnar ut sig.

Publiken är med hela vägen och headbangar framför scenen och det ser ut som de har roligt när de spelar.

Låtarna är uppbyggda efter den traditionella "tre ackords principen" och det är givetvis inget fel i det förutom att det blir lite tråkig. Jag tror att det behövs fler finesser i låtarna för att det ska bli riktigt kul.

Fast jag måst säga att det fanns tillfälle då jag tyckte det var bra, det fanns fräcka små markeringar lite här och var och basisten hoppade på bra.

Grabbarna hann med hela 8 låtar på sina 20 minuter. Som väntat tog Not Complete hem publikens röst och Kennie Ohlsson belönades med ett individuellt pris som bästa trummis.