Deras mål har de inte hunnit diskutera. De spelar främst för att ha kul, men givetvis skulle de tacka ja till ett skivkontrakt.

Ett mjukare inslag, hittills. Akustisk gitarr, bas, elgitarr (spelad av Viktor Videberg från Load), trummor och sång bildar tillsammans en ljudbild som av någon anledning får mig att tänka på Dave Matthews Band. De låter inte lika, men av någon anledning tänker jag på dem när jag hör Mother Funkers.

Men de byter stil lite smått mellan låtarna och man kan känna både jazziga och blåa tendenser. Jag gillar det. Jag hade velat höra dem i Långvinkeln någon dag över ett par öl och en whiskey. Lite lägre volym, så att man kan prata med sina vänner och kvällen hade varit gjord.

Jag hade nog inte stuckit och köpt skivan dagen därpå, men jag hade lyssnat intresserat och respektfullt på dem under liveakten. Nåväl.

Men trots denna berömmen måste jag ändå säga att både arrangemang och låtarna i sig kan bli bättre. Det är hittills inte alldeles originellt och egentligen inte lika catchy som det skulle kunna vara. Men de är schyssta musiker och ett trevligt liveband så om ni tar er mer tid åt bandet och dess repningar så kommer det att gå galant.

Deras bassist, David Johansson, vann pris för bästa bas.