Snygga trumfills av trummis Erik Hjoasjö. Jag plågas av ett synthhandikapp ikväll, jag hör inte mycket synth när dubbla gitarrer, bas och trummor ligger över. Sången ligger så säkert som den bara kan i power metal anda.

Andra låten, Future Views.Den är snäppet vassare än den första. Jag hör lite mer av synthen och den ligger snyggt bakom sången och gitarrerna. Det är svårt peka ut någon av gitarristerna eller bassisten, de är så tighta att de är svårt urskilja såvida ingen kör ett solo, vilket också (förstås) kommer.

All kudos till syntharen Max Hulth för ett riktigt, riktigt vasst solo. Avslutande powermetalskrik, pluspoäng.

Efter ett mindre lustigt pedofil/nekrofil skämt (jag har hört det förut) mellan låtarna går det tredje låten The point of no return igång. Marschtrummorna pumpar upp stämningen. Liten trummiss av annars utmärkta Erik. Lång avslutande låt, men man tappar inte intresse, de har stor variation.

Sammanfattning: Samspelt och snyggt, extra plus tilll syntharen och sången signerad Björn Persson.

Publikens röst, gissade jag, men så blev det inte. Björn fick pris förbästa sång och Max för bästa synth.