Dubbla gitarrer inleder från intro. Med tre man poserades samtidigt och även flitiga individuella poser håller de minst sagt imagen vid liv.

Första låten "Crucify" är en riktig stänkare. Förmodligen är detta en nyare låt, den har ännu mer komplexitet, främst sett till bandet som helhet. De verkar vara inspirerade av Meshuggah eller annan komplex metal, men det är inte negativt och det är definitivt inte snott rätt av.

Som sig bör, och har blivit bandets trademark, drämmer gitarristen Jocke av ett solo som tar gitarronani till nya höjder på lokalscenen. När de växlar till gammal hederligt mangel är inte det helt fel heller, de överdriver inte, utan håller en bra balans.

I andra låten "Error" märker jag ännu mer vilken otroligt massiv ljudbild bandet har. De är tighta som den, båda gitarrerna och bas sitter på varandra exakt.

Det är riktig karlakarla-metal nu och jag tittar ut över publiken som röjer runt längst fram. Mest grabbar, men även några tjejer. All kudos till dem.

Jocke bjuder på ännu ett gitarrsolo som är lika vasst som det första, det vill säga bäst ikväll. Om hans teknik behövs väl knappast sägas någonting och de instrumentala partierna är riktigt, riktigt bra.

Inför tredje låten utannonserar de sin spelning på fredag på Club Exklusiv (På Adolfsberg!). "Side By Side" inleds med kvällens häftigaste gitarrkomp. Det är en mer breakrik låt, vilket de klarar av helt okej, men jag har hört de göra det bättre.

�?terigen, när textmässigt de flörtar med powermetal, får jag svårt att ta texterna på allvar. Tråkigt nog.

Inför fjärde låten finns det faktiskt inte så mycket att säga. De gör ju precis som saker, fast på andra sätt. Snudd på en äkta powermetalrefräng, ett överjäkligt gitarrsolo, ett intressant stick, snygga breaks och förstås tung metal. Gitarrerna och trummorna är det som varierar låtarna, men det håller garanterat intresset uppe i mer än 20 minuter. Ett plus för att de vågade sig på (de visste nog att det skulle gå hem) allsången som avslutade fjärde låten publikfavoriten "Freedom".

Sammanfattning: Instrumentalt är Poseidon årets bästa band, utan tvekan. De bjuder på en riktigt skön metalshow och kan sin publik. De gör en bra spelning, men inte deras bästa. De kan bättre, men då behöver de också mer tid.

Poseidon kom tvåa i Popkorn 2003, vilket inte är helt dåligt, men om de hade vunnit hade nog inte så många protesterat. Frågan är om vi får se grabbarna igen nästa år?