The ML Projekt.

Första bandet för kvällen är country- rockbandet The ML Projekt. Sångaren/gitarristen Martin Larsson verkar brinna för den här musiken då jag har upplevt honom som frontman i bandet Possible Poets förut. Kvar från det bandet är också trumslagarinnan.

Men det verkar inte som om man vill förnya sitt koncept för "projektet" är ganska närbesläktat med Possible Poets. Det tycker jag är synd för den USA-doftande country- rocken tänder inte mig.

Naturligtvis är det kompetenta musiker i bandet och låtarna sitter där de ska men det finns inget som sticker ut. Roligast känns den unga duktiga basisten som lyfter bandets 20 min på Tivoli.

After Burner

Hårdrockarna i After Burner är det andra bandet som intar scenen. När sångaren kommer in med sin Gibson SG gitarr tänker jag direkt på AC/DC.

Förväntningarna infrias då jag hör bandets första låt. Här bjuds på traditionell hårdrock där låtarna bygger på distade "rockackord" och där det givetvis också ges utrymme för gitarrsolon.

Bandet avslutar med en nyskriven låt som ej går helt lyckat och sångaren säger innan de går av "vi skulle repat mer", det är en dödssynd. Man kan inte be om ursäkt för sin musik, speciellt inte i en genre som kräver pondus.

Nick and the family

Mångsysslaren Nick Schröder (Teater Inkompetent, konferenciär) har i Nick and the family samlat ihop två yngre individer och en jämnårig polare.

Med sina svenska texter till stundtals hård synt charmar de stora delar av publiken. Det är kul när det händer något utöver det vanliga och publiken får verkligen uppleva en spexig show denna Popkornkväll.

Hiten "snattar" med intränad dans är en personlig favorit. Många tänker säkert att det är för oseriöst för att konkurrera i en tävling, men det visar sig tillslut att Nick "utstrålningen" Schröder och familjen vinner publikens hjärta då de går vidare till kvartsfinal med flest röster.

Wehl

Det tar mig några sekunder att inse att avslutande bandet Wehl är det mest intressanta för kvällen. Med tre duktiga killar på gitarr, bas och trummor samt en charmig sångerska känns allt rätt.

Bandet radar upp experimentella och bra låtar som är svåra att sätta in i ett fack. Med influenser från Funk/Rock/Jazz/Pop/Soul framför de imponerande musik trots sin låga ålder (ca 15). Om detta band kan hålla ihop har de en ljus framtid att invänta.

Särskilt duktig är gitarristen som behandlar sitt instrument med både känsla samt utvecklad teknik.

De flesta individuella priserna delas ut till just detta band och det var de verkligen värda. Wehl blir också juryns val och det är i mina ögon helt rättvist!