Ett intro som påminde om Nintendo-musik inledde deras spelning. Sångaren, med O’berst-rösten, började samtidigt plinka lite blygsamt på sin gitarr. Deras låtar var relativt lugna med konstiga och annorlunda effekter. Det märktes tydligt att de strävade efter att sticka ut så mycket som möjligt.

Denna gången tilltalade allting mig mer. Både framträdandet och scenspråket var bättre, de rörde sig mer och bara det lilla gjorde stor skillnad. Musiken kändes också bättre, den lät inte precis som sist och antagligen hade de lagt på mer effekter. Som basisten, Petter som för övrigt fick basistpriset, hade lovat förra gången så lät de faktiskt bättre än sist. Kanske inte tio gånger bättre, men bättre och varför kan jag inte sätta fingret på.

I sista låten försökte sångaren, Gustav, sig på att sjunga i gitarrmicken men det märkte jag ingen större skillnad av. Inte helt oväntat blev han belönad av juryn för sin sånginsats. Act Strange gick vidare på juryn trots att de drog ut på tiden, något som inte är populärt hos dem. De lovade även denna gången att vara tio gånger bättre nästa gång.