Ett intro med ett långt skrik fick vi höra i början och ena gitarristen, Erik, skötte growlandet och sångaren Jakob smörsången. De spelade metal med lite mer emo-inslag än de övriga banden. Sångaren Jakob sa också ”Att vara ledsna är en del av att vara emo” och frågade sedan oss i publiken om vi var ledsna.

Även dessa körde på epilepsiframkallande blinkningar och hela framträdandet liknade de andra bandens. De hoppade runt, headbangade lite, körde några gitarrsolon, slog lite hårda trumslag och försökte få igång publiken genom att skrika. Det var alltså inget speciellt.

Publiken hängde inte riktigt med och responderade dåligt på deras frågor ”Är ni med Tivoli?”, ”Är ni redo att ösa?”, ”Är ni ledsna?” etc. Sista låten var enligt sångaren ”röjig” och skulle få igång moshpiten hos publiken. Visst blev det en liten moshpit på cirka fyra-fem personer, men inget mer. Många gitarrsolon senare lämnade de scenen med en ganska klen applåd och gick hem tomhänta.