Först att spela är Captain F.U.B.A.R, och de drar genast igång sitt rocksound. Flaggan ute bland publiken är på plats, liksom den trogna skaran fans. En bit in i spelningen blir det tekniska problem, mitt i den hoppvänliga tredje låten Royal Stakeout. Men detta kompenseras snabbt med lite improvisation från de övriga i bandet. Felet är ganska snabbt fixat och bandet öser vidare.

Sångaren jobbar sig varm medan han går hårt in i sin roll att få liv i the Tivoli. Särskilt bra lyckas han med de extra entusiastiska fansen längst framme vid scenen, som ivrigt hänger med på att hoppa och klappa med händerna ovanför huvudet. En utmärkt spelning, och publiken röstar vidare Captain F.U.B.A.R till final.

Nästa band är Violet Elegy. De börjar mycket stämningsfullt med dämpad belysning och långsamma synthljud, för att plötsligt ösa på med en ganska hård rocklåt medan scenen badar i ljus. Framträdandet känns tryggt och väl genomtänkt. �?verhuvudtaget får väl Violet Elegy ses som ett av de mer professionella banden som deltar i Popkorn. De har en väldigt speciell stämning över sig, en sorts drömlik känsla som går igenom i de flesta av deras låtar. Musiken är i grunden rock, men syntharna har en ganska stor del av ljudbilden. Men det är vackert och otroligt skickligt! Violet Elegy satsar professionellt som band, och jag skulle bli både förvånad och besviken om de inte dyker upp på skivhyllorna så småningom. Väldigt synd att de trots en bra spelning inte gick vidare till final.

Därefter blir det dags för Zevs. Bandet verkar tyvärr få stå ut med att få sitt namn felstavat i tid och otid, vilket kanske är en av anledningarna till att det har sitt namn bokstaverat på bandmedlemmarnas tröjor.

Här är det rock åt det aningen tyngre hållet. En sak som slår mig är att Zevs spelar betydligt bättre än vad de så att säga ser ut att göra. Själva framförander är inte så märkvärdigt, även om det är helt ok! Lyssnar man efter i musiken däremot, är den mycket proffsigt spelad. Hade jag hört bara musiken hade jag genast antagit att det var ett etablerat band som spelade. Bra jobbat!

En stund senare svänger Post Absence igång med sin härliga musik. Det är inte förvånande att de har kommit så här långt i Popkorn, de har mycket som gör att de höjer sig över mängden. T.ex. får man som omväxling höra trumpet, trombon och percussion som hela tiden hjälper till bland de andra instrumenten på scen.

Egentligen är är deras jazz- och soulinspirerade musik ganska kontroversiell i den här tävlingen, som annars domineras av rock och hårdrock. Men att de ändå klarar sig utmärkt är bevis på att de behärskar musiken och spelar den bra.

Som särskild bonus den här kvällen gästas sista låten Take it back av en rapsångare! Att blanda jazz/soul/funk-musik med rap är väl kanske inte det första man tänker på, men resultatet är lyckat och roande fascinerande. Det tyckte antagligen även juryn som skickar Post Absence vidare till final!